angeleyes.blogg.se

Skrev ju igår att jag trodde att jag skulle vara utvilad idag... Det blev visst inte så...

 

Inte för att det inte är värt att vara trött när man har suttit uppe för att vaka på morfar men det är jobbigt med denna ständiga ångest och oro för att telefonsamtalet ska komma när man får veta att han har somnat in...

 

Jag ville egentligen inte åka hem inatt, och jag vill egentligen vara hos honom nu... Antagligen är det mest för min egen skull eftersom han ändå inte riktigt är vid medvetande och säkert inte riktigt förstår vilka som är där hos han.

Samtidigt är det skönt att vara ett stöd för mormor och för mamma och hennes syskon i denna svåra tid...

 

Funderar starkt på att åka hem från jobbet, lägga mig någon timma och sen åka till mormor och morfar och bara vara där... Sjukskriva mig ett par dagar...

 

Vi får se hur jag gör... Vilket beslut det än blir så kommer det att vara ångest inblandat...

 

Jag önskar bara en sak... Och det är att morfar ska få slippa ha mer ont nu, att han ska få slappna av och ge sig iväg till ett bättre ställe... Ett ställe där han kan gå själv, äta själv, spela dragspel, fiska, kolla på trav och göra alla andra saker som han tycker är kul. Utan att behöva ha mer ont.

 

Igår när jag var där så var hans andning väldigt oregelbunden och jag trodde flera gånger att nu, nu tar han sitt sista andetag... Men han kom igen och fortsatte att kämpa... Det var skönt iallafall att få vara där och att få ge han en godnattpuss i pannan innan jag åkte hem.