angeleyes.blogg.se

Hmm... Varför utsätter jag mig för vissa sakner när jag vet att jag bara blir besviken i slutändan...

 

Jag visste ju att det skulle bli såhär... Att jag skulle känna mig ensam och övergiven, att jag skulle tycka synd om mig själv...

 

Jag måste sluta att hoppas hela tiden, sluta att lotsas att allt kommer att bli bra...

 

Japp, det här handlar om senaste killen i min skörd av män...

 

Jag har träffat en väldigt trevlig man, han är toppen på alla sätt och vis! Problemet är bara att han är nyseparerad och inte alls mår bra i och med det... Han har två barn som han dyrkar och han mår piss när han inte får vara med dom.

Problemet med mig är ju att jag väldigt gärna vill träffas, och speciellt nu när jag vet att jag snart ska flytta... Han är lite mer laidback, fokuserar på träning, på att ha något att göra hela tiden för att slippa tänka på att han är utan sin familj...

Jag vet att jag betyder något för honom men jag vill betyda mer... Det problemet är ju inte hans, det är mitt... Han har inte gett mig några löften, varken åt det ena eller andra hållet.

Jag tycker dock att jag förtjänar lite mer ibland...

 

Som igår: Vi messade fram och tillbaka, fick svar på messen ganska omgående ända fram tills jag frågade om vi skulle se och ha en sleepover (han får barnen idag så jag hade gärna kramat lite på han innan det). Inget svar... Sen visste jag att han skulle träna mellan 20.15-21.00 så under den tiden visste jag att det inte skulle bli något. 21.20 kom svaret att han hade lite att fixa med så han tyckte att vi kunde ses nästa helg istället och ha en sleepover...

Nästa helg!!! Det är ju en hel vecka kvar tills dess...

 

Självförsvaret i mig sätter in... Nä, jag ska nog skita helt i det här... jag kommer bara bli ledsen och besviken... som så många gånger förr...

 

Gahhhh!!!!

 

Fokusera på mig och vad jag vill är vad jag borde göra...

 

Dags för frulle!

 

Pöss